20 november, 2011. Människor är konstruktörer. Vi har överlevt och utvecklats genom att bygga verktyg och maskiner. Därför blir det svårt att förstå den egna hjärnan utifrån ett annat synsätt än det. Vi vill förstå människan som en bil konstruerad med olika funktionella delar, eller som ett dataprogram med väl definierade funktioner som körs i en bestämd ordning. Inte som en klump av fettvävnad som bombarderar sig själv med elektrokemisk energi, i komplexa och till synes slumpmässiga mönster, där det någonstans i hålrummen mellan energivågorna kunnat uppstå något så ogreppbart som ett medvetande.