8 april, 2021. Jag vill inte framföra några argument i debatten om individualism kontra kollektivism. Jag menar att vår relation till intelligenta maskiner har vaskat fram det sämsta från de båda domänerna. Individuellt förmår den oss till att uttrycka vår mest egna unikhet och låter oss skräddarsy upplevelser som känns precis som det som vi alltid innerst inne drömt om. Den tar oss genom ökad individuell bekvämlighet samtidigt allt längre ifrån kontakten med våra mest grundläggande livsfunktioner. Vi blir allt mindre i kontroll över vår överlevnad. Mindre viktiga för oss själva. Kollektivt får vi ökad social övervakning då allt mer delas digitalt. Samma digitala system tenderar att förstärka splittring mellan och även inom grupper och tar oss därmed längre ifrån en känsla av allmänmänsklig samhörighet. Vi är då inte heller längre lika viktiga för våra medmänniskor. Den producerar alltså navelskådande onanism, men tar ifrån oss vår autonomi. Bygger ut kvävande massövervakning utan gemenskap.