22 juli, 2021. En tanke som fortfarande är helt dunkel, en vag abstraktion, men kanhända betydelsefull och förhoppningsvis konkretiseringsbar i framtiden: Jag vill att det prosociala maskineriet ska vara som en väv, som ett texturerat utrymme. Man kan beskriva det från andra hållet; vad det inte är: Det är inte en maskinintelligent igenkänning som kategoriserar något som mer eller mindre prosocialt och därefter straffar/belönar. Jag vill att det ska vara inherent i strukturen. Permanenta naturliga hinder och naturlig uppmuntran. Jag vill att prosocialitet ska kunna röra sig med lätthet igenom väven, flyta omkring och fortplanta sig. Antisocialitet ska fastna och absorberas.